Författare: Kent

Vi startade vid Fröllinge slott som ligger i Getingesocken byggdes 1623 i kärv gråsten. Vi fortsätter till skogs då vi kommer fram till ”Stavkyrkan ”en minnesplats, invigdes av Baron Gustav Hermelin och Landshövding Ingvar Lindell, för att hedra staverhuggarna som var ett led i fint hantverk, tillverkning av drittlar förvaringskärl som gjordes i bok. I Danmark hade de kommit igång med att tillverka smör och de behövde drittlar till detta. Där fanns ingen bokskog och därför kom stavertillverkningen igång i Sverige, andra hälften av 1800-talet och in på 1900-talet. Jag har hört berättas att staver från Fröllinge också lämnades till Knobesholms tunnbinderi i Asige för att monteras till drittlar. Vandringen var delvis kuperad bitvis besvärligt att ta sej fram men att se alla vackra vitsippor till och med en utslagen bok då går allting mycket lättare. Totalt 13km.

Vandringslängd ca 5,9 km Vandringsledare Monica Petersson

29 vandrare samlades vid Arenans parkeringsplats. Vandringen började med att vi gick förbi kolerakyrkogården och fortsatte vidare mot Vallås. Området bebyggdes på 1970-talet på tidigare jordbruksmark. I Vallås finns cirka 5 800 invånare. Vallås har ett eget centrum med bibliotek, skola och vårdcentral. I slutet av vandringen var vi åskådare till en andfamilj där andmamman skötte om sina sju nyfödda andungar.

Vandringslängd ca 6,2 km Vandringsledare Anita o Jan Larsson

35 vandrare samlades vid City Gross parkeringsplats, med Anita och Jan Larsson som vandringsledare. Vi gick igenom ett grönområde där den nya Lyckedalaskolan, med plats för 625 elever i årskurs 4-9, ska byggas. Vidare gick vi utmed Fylleån, vars kanter var fyllda med vitsippor. Efter fikapaus vid Brogård gick vi stora vägen tillbaka.

Onsdag 17 april, var vi 25 aktiva seniorer, som sammanstrålade på Franz Bistro och Bar i centrala Halmstad. Vi åt en välsmakande lunch och hade mycket trevligt tillsammans.

Vandringslängd ca 6,2 km

26 vandrare samlades vid Handikappbadet i Tylösand med Marie Karlsson som vandringsledare. Vandringen gick genom Eketångaskogen mot Grötvik där fikan intogs vid Halmstads Wakepark i Grötvik. Därefter gick vi utmed havet tillbaka.

Efter avresa från Teatern togs vi emot av vår guide Elin på Wapnö slott
vid 10 tiden. Sedan 1751 har släkten Stael von Holstein ägt gården.
Gården består av 85 anställda. Vi började vårt besök vid mjölknings-
karusellen. Där fick vi se hur mjölkningen gick till. Det var 60 kor som
åkte ett varv på 10 min. Sedan besökte vi BB avdelningen (4 nya kalvar/dag).
Efter kalvdagis åt vi lunch på Slottet. Sedan blev det fria aktiviteter på Slottet,
karusellen, gårdsbutiken, visningssalen och dagiset (där några fick se precis nyfödda kalvar). Därpå blev det hemresa till Teatern.

Ordförande Marianne Anderson hälsade alla välkomna. 120 medlemmar hade
anmält sig till dagens möte. Styrelsen presenterade sig. Ordförande
berättade om våra olika aktiviteter. Idag är vi 490 medlemmar. Vidare
berättade ordf. att vi kan lämna in prylar, som vi inte behöver, till
Patrikshill före detta äldreboende. Gästföreläsare idag är Charlotte
Erlandsson – Albertsson, professor och forskare i medicin och fysiologi.
Hon pratade om: Maten som hjälper oss att bli glada och må bra.
Det vi äter har stor betydelse för vår hälsa. Vi måste äta för att få kraft och
hjärnan behöver kraft. Vi behöver äta 1 citron om dagen. Den ger oss
mycket c- vitamin och syran sätter igång mage och tarmarna. Kapris till
stekt fisk är nyttigt och vi behöver även äta sparris. Vi kan gärna
avsluta vår måltid med att äta en söt efterrätt. Vi som är äldre behöver
inte äta så mycket fibrer. Hon har skrivit många böcker. Senaste
boken heter: KOST för den psykiska HÄLSAN. En fantastisk duktig
föreläsare som utan manuskript trollband oss. Vi avslutade dagen med en
frågestund. En mycket givande förmiddag.

Vandringslängd 6,2 km. Antal vandrare 23. Vandringsledare Gudrun Andersson.

Startade vid parkeringsplatsen vid hemköp i Oskarström. Det blev en ren skogsvandring nedanför stenbrottet. Vi följde en blå markering men på grund av vildsvinens framfart fick vi efter vår fika gå samma väg tillbaka en bit.

Långvandring Danska fall – Gårdshult

Fredagen 22 mars hade vi tur med vädret. Vi startade vid Brearedssjöns badplats för att gå mot Danska fall och Gårdshult. Vid fallet träffade vi några danskar som fotograferade vattnets väg genom fallet. Här smakade det bra med elvakaffe. Vi vek sedan av från Gårdshultsleden och fortsatte in på Smedhultaleden. Höjabjär är högsta punkten på leden och här har man fin utsikt över Halmstad och mot Gårdshult. Tyvärr låg dimma över omgivningarna idag. I juli blommar myrliljor ute på Smedhultamyren. Framme i naturreservatet Gårdshult smakade det bra med lunch. I Gårdshult bedrivs ett museijordbruk som förvaltas av Västkuststiftelsen. Här odlas bland annat lin och gamla sorter av sädesslag. Vandringen fortsatte sedan på landsväg och en bit på Hallandsleden tillbaka till Gårdshult, där vi tog eftermiddagsfika innan vi följde Gårdshultsleden tillbaka till bilarna.  Totalt 16 vandrare, cirka 16 km och 6 timmar.

Vandringslängd 6,2 km Antal vandrare 27 St. Vandringsledare Rita Isaksson

Startade vid strandparkeringen i Frösakull gick söder ut emot Tylösand och fikade vid tjuvahålan. Vi rundade Tylöhus på vägen tillbaka.

Då Tjuvahålan ”ligger i lä” nedanför Flaggberget och Svärjareberget är viken väl skyddad från insyn från fartyg ute till havs. Detta gjorde viken populär bland både pirater och smugglare, då det var enkelt att gömma sig i viken. Dessutom kunde man placera ut spejare på bergen för att speja på förbipasserande fartyg som var lämpliga att kapa. Då området dessutom var obebott och saknade duglig vägförbindelse med närliggande bebyggelse var stället än mer attraktivt för denna typ av laglös verksamhet. När tullverket på 1870-talet uppförde en kustpostering i Tjuvahålan med tre kustuppsyningsmän då upphörde smugglingen. Några av kustbevakarna byggde hus här i slutet av 1800-talet och fortfarande finns ett grönmålat hus bevarat. Tullverket byggde ny anläggning som var färdig 1929. Under andra värlskriget byggdes kanonvärn på Flaggberget. Kustbevakningen lade ner verksamheten i mitten av 1950-talet och byggnaderna blev semesterhem för tullverkets personal.