Kategori: Arkiv

Vandringslängd 6,2 km Antal vandrare 27 St. Vandringsledare Rita Isaksson

Startade vid strandparkeringen i Frösakull gick söder ut emot Tylösand och fikade vid tjuvahålan. Vi rundade Tylöhus på vägen tillbaka.

Då Tjuvahålan ”ligger i lä” nedanför Flaggberget och Svärjareberget är viken väl skyddad från insyn från fartyg ute till havs. Detta gjorde viken populär bland både pirater och smugglare, då det var enkelt att gömma sig i viken. Dessutom kunde man placera ut spejare på bergen för att speja på förbipasserande fartyg som var lämpliga att kapa. Då området dessutom var obebott och saknade duglig vägförbindelse med närliggande bebyggelse var stället än mer attraktivt för denna typ av laglös verksamhet. När tullverket på 1870-talet uppförde en kustpostering i Tjuvahålan med tre kustuppsyningsmän då upphörde smugglingen. Några av kustbevakarna byggde hus här i slutet av 1800-talet och fortfarande finns ett grönmålat hus bevarat. Tullverket byggde ny anläggning som var färdig 1929. Under andra värlskriget byggdes kanonvärn på Flaggberget. Kustbevakningen lade ner verksamheten i mitten av 1950-talet och byggnaderna blev semesterhem för tullverkets personal.

Vi var 38 medlemmar, på Restaurang Angelini som hade en jättetrevlig kväll. Man hade gjort en särskild meny för oss. God mat och dryck.

OBS! Ingen anmälan behövs för att delta!

Aktiva Seniorers månadslunch intogs på Chalenius & Fredins restaurang (Rejmes). 33 matglada gäster lät sig väl smaka av den goda maten och hade trevlig samvaro vid borden.

Vi började med att titta på Ranagårdsskolan. Skolan startar i augusti med årskurserna F-8 och kommer att inkludera årskurs 9 nästa höst. Det är främst barn från Frösakull och Söndrum som kommer att gå där. Skolan har plats för cirka 800 barn vid full kapacitet. Därefter passerade vi Ranagårds nya äldreboende som togs i drift för två månader sedan. Där finns 60 lägenheter, varav en del är anpassade så att man kan ha med sina husdjur när man flyttar dit. Efter det gick vi förbi alla tomma lägenheter i området innan vi tog en titt på Albinsros nya förskola, som har varit i drift i nästan ett år. Sedan begav vi oss upp till Trollberget för att se på utsikten och eventuellt se om trollen var framme. När kaffetarmen började ge sig tillkänna, gick vi ner till Fågelsjön vid Albinsro för en fikapaus i solen. Därefter fortsatte vi till Möllekvarn och vidare via Prins Bertils stig till bilarna vid Karltorps Camping

//Bjarne. E.

Vandringslängd 6,25 km Antal vandrare 29 St.

Ordförande Marianne Anderson hälsade alla varmt välkomna och ett
särskilt välkomnande till nya medlemmar. Information om nya aktiviteter
förutom de som finns i vårens program. Senare i vår kommer vi att ha en
kurs i vinprovning, (önskemål om detta). Även champagneprovningen kan
bli aktuellt. 29 maj kommer vi att lägga in en resa till Norrvikens
trädgårdar, bussresa, lunch, guidning och eftermiddagsfika, kostnad
590kr. Om intresse finns startar vi gärna ytterligare en bokcirkel ( 3
bokcirklar finns redan). Till hösten kommer det att gå en resa till
Malmö och då är det Per Gessle. Det finns också planer på att ha en
föreläsning i aktiekunskap. Högskolan vill ha samarbete med oss äldre.
Gäst idag är
Helen Andersson, som skall berätta om: Konsten att bli äldre på ett
glädjefullt sätt. Hon föddes på landet på en kycklingfarm. Hennes mormor
bodde hos familjen. Det finns alltid hopp i allting. Man måste se
ljusglimtarna. Lycka är att göra saker. Blicka framåt och längta. Fira
det som går. Våga prova nya saker. Våga vilja prata. Skriva en
tidslinje. Man ska försöka släppa taget om sin ålder. Skapa inte några
egna hinder. Helen avslutade med orden: Från liten kyckling till
fullfjädrad entreprenör.

Nu var det dax igen att spela månadstävlingen 10-an. Efter 3 omgånga blev Pia Lund segrare med full pott 39 poäng. Grattis Pia. Maud var prisutdelar av potten som bestod av 16 guldtior.

38 stycken vandrare samlades vid parkeringen vid Slottsmöllan, där Gunilla och Bo G. ledde vandringen. Vi följde Nissan och gick över den gamla bron, som numera är enkelriktad för bilar, vidare till Frennarp där vi stannade för att fika. På tillbakavägen vandrade vi längs Nissan till den gamla Järnvägsbron ochsedan tillbaka till Slottsmöllan. Den totala sträckan blev 7,2 km. Redan år 1615 nämns en kvarn vid det vattenfall som Nissan bildar. Denna kvarn användes under en period för att producera mjöl för Halmstads slotts behov, vilket gav upphov till namnet Slottsmöllan. År 1848 köptes kvarnen och ett större område runtomkring av Isak Reinhold Wallberg. Industriområdet etablerades på mitten av 1800-talet när familjen Wallbergs färgeri flyttade dit och ett tegelbruk anlades för att leverera tegel till den stora nybyggnationen i staden. Wallbergs industri expanderade sedan med bland annat en ylletextilfabrik. Den industriella verksamheten var mestadels framgångsrik under senare delen av 1800-talet. På 1860- och 1870-talen uppfördes disponentbostaden på Slottsmöllan samt de närliggande herrgårdsbyggnaderna på Frennarp och Marieberg. Villa Ekebo färdigställdes under åren 1878 och 1879.Industriepoken tog slut år 1990, då tillverkningsindustrin flyttade och området omvandlades till ett företagscenter. Nu huserar över 100 olika företag sina arbetsplatser här. År 2019 färdigställdes tre lägenhetshus med 16 våningar samt ett mindre köpcentrum på platsen där tegelbruket tidigare låg.

Vi samlades vid gamla Konsum parkeringsplats i Trönninge. Vandringsledare, Björn B. guidade oss runt Trönninge samhälle och berättade om bland annat Redare Broströms trafikolycka och den äldsta industrin, Håkanssons Metall, som grundades 1898. Vi passerade även den nyplanerade skolan, där det eventuellt ska byggas ett femvåningshus i närheten. Vi gick rakt västerut och fick känna på den västliga vinden som piskade i ansiktet. På hemvägen följde vi delvis Trönningeån. Vandringssträckan var 6,2 km.

AI. Sagan om Trönninge Kyrkklocka

För länge sedan, när byn var ung och kyrkan nybyggd, ringde en klocka över ängarna. Den kallades “Trönninge Kyrkklocka” och hade en särskild klang – en sång som bar över fälten och in i människors hjärtan. Enligt legenden var klockan inte gjord av vanligt metall. Nej, den smiddes av älvornas silver under fullmånens sken. Älvorna dansade runt klockan och viskade sina hemligheter till den. De sa att klockan hade kraften att skydda byn från faror och att dess klang kunde läka sjuka själar. Men en natt, när stormen rasade över Trönninge, hände något fruktansvärt. Blixten slog ner i kyrktornet och träffade klockan. Dess silver smälte och formen förändrades. Nu bar klockan ett ärr – en spricka som gick tvärs över dess yta. Människorna i byn sörjde. De visste att klockans kraft hade försvagats. Älvorna hade övergivit den, och dess sång var inte längre lika tröstande. Men ändå fortsatte den att ringa varje söndag, och dess klang nådde ända upp till himlen. Idag sägs det att om du står vid kyrkan precis när solen går ner och lyssnar noga, kan du höra klockans viskningar. Den berättar om byns historia, om människorna som bott här och om älvornas gåva.