November månads vandring blev en favorit i repris: Vi gick runt Simlången och Töddesjön i fuktigt gråväder, med den skillnaden att de långa, tunga backarna kring Svalilt och Jönstorp nu var som bortblåsta! Så blir det när man går medurs, och inte som förra gången, moturs. Detta gäller förstås inte dem som kör digitalt – de får flåsa på i alla riktningar, utan ur-gamla fördelar!
Naturen var klädd i en mångskiftande färgskala av guld, brunorange och gråviolett, med friska blågröna toner hos barrträd och täta, frodiga mossor, medan lavar och örter skiftade i blekt grågrönt. Mot detta lyste regnfuktiga grenar som blanksvarta silhuetter, och här och där glimmade det till från en sjöyta eller en porlande bäck. Vi nitton vandrare glodde och njöt! Vi startade med god fart och med vinden i ryggen, och vandringen gick som på räls. Vägvalet var perfekt, visade det sig, för så snart vi nått Svalilt fick vi både lä och nerförsbacke hela vägen tillbaka, turligt nog. Delar av branterna ner mot sjön Simlången gick ibland alltför lätt med regnvåta löv som underlag! Där fick vi ta det extra försiktigt.
En eloge till Simlångsdalens samhällsförening, som håller allmänheten med många fina och välmärkta leder! Det är också lätt att kombinera dem och på så sätt förlänga turen, eller kanske ta en genväg.
Margreth
