V.ordf. Göran Lindqvist hälsade välkommen och gladdes åt fullsatt lokal, någon enstaka över 120-spärren, och gav en bild över kommande aktiviteter och resor under höstsäsongen. Därefter presenterade Programkommitténs Tony Larsson rese/utflyktsprogrammet som blivit en mycket populär punkt i AS-verksamheten. Det mesta var fulltecknat redan! De tidigare uppmaningarna ”anmäl Dig snabbt” hade verkligen givit resultat! Kajsa gav några ord om vandringsverksamheten och även här var de flesta aktiviteterna fullbokade, men hon uppmanade att teckna sig på väntelista  då det förekom återbud och de luckorna skulle man passa på! Gerd gav några ord om ståndande PUB-kvällar och hon sa´ ”här finns det alltid plats, bara kom!”

Ordförande Göran sammanfattade presentationerna och stundande aktiviteter och hälsade dagens ”föredragshållare”, Angelica Ahlefeldt-Laurvig, författare/skådespelerska och tillika Elsa Graves dotter samt Margareta Ek, regissör, varmt välkomna att ge publiken en glad framställning om ”Elsa Graves kvinnor i dramatiken”. Två livliga och medryckande estradörer som med stor entusiasm tog tag i publiken och verkligen  vågade ta ut svängarna!

Elsa Margareta Grave föddes 1918 i N.Vram i Skåne. Studerade konst i Paris hos Isaac Grünewald, blev ”målare”. Tog en fil.kand i Lund, gjorde debut 1943 som lyriker, hade drömmar om konstnärsskap. Pappa Karl var gruvingenjör och arbetade i stenkålsgruvan i Nyvång och mamma hette Ina. De fick 4 barn och Angelica  kom till världen 1958 (nr 4 i syskonskaran). Ett berg av aska finns alltid med i Elsas skrivande och i ”Påfågeln” beskriver hon sin omgivning och ” Askberget”. Det fanns stor humor i hennes skrivande som tex. ”Hur skall ett skåp bli ett blommande träd på nytt?” Hon talade om ”Vapnödalen” och ”Jag är ett gap i kören” och visade prov på mycket svart humor. Hon hade skådespel som dröm och bl.a. tyckte hon sig vara en säl och sådana gjorde sig icke besvär! 1943 skrev hon ”Inkräktaren” och lade den i en låda för att senare kanske lämna det till något förlag. Teman som ständigt återkom var naturen och här fanns flygande kor och bl.a. en liten kamel. Hon engagerade sig i ”militärism” och lät också detta ta plats i sin lyrik liksom hennes engagemang i miljöfrågor/Miljöpartiet!. I samband med detta skrev hon ”Slutförbannelser” och där olika röster gjorde sig hörda. Vidare uppmärksammades ”Kvinnosaken” som var mycket svår att få fäste för i en tungt vägande manlig värld.   Många av Elsas pjäser har framförts på olika teatrar liksom gjorts till radiopjäser/hörspel som tex. ”Påfågeln”, ”Isskåpet” och ”Grotteskiaden”. Många citat lästes upp av estradörerna  över  galenskap och längtan och allt kan ju vara farligt för poesin!

Angelica och Margareta fick stora och varma applåder för storartat berättande och skådespeleri som verkligen gladde dagens stora AS-publik!

Vid pennan/Barnt-Olof